.png)
Vart är vi på väg?
Det nyligen utgivna nobelpriset i Ekonomi till William Nordhaus har hyllats av många mainstream medier och klimataktionsförespråkare men detta visar bara hur begränsade folks uppskattning är av hoten som vår nuvarande tillväxtmodell faktiskt utgör. Vedertagen ekonomisk teori ser inte kontinuerlig tillväxt som något negativt i sig självt, världsekonomin kan fortsätta växa för evigt, med lite småjusteringar i marginalerna för att inkludera externa kostnader och marknadsmisslyckanden.
Men klimatforskare och systemanalytiker vet att världen inte fungerar så. Klimat och ekosystem är inte linjära utan dynamiska med tröskeleffekter som kan flippa systemet abrupt in i ett annat tillstånd/kollaps. De flesta ekonomer verkar inte förstå detta, och mer oroande antar att deras ekonomiska modeller som bygger på ohållbar tillväxt bör exporteras till resten av världen. Denna okunskap bidrar till sprida illusionen om att alla kommer kunna konsumera lika mycket som en medelsvensk. När detta är uppenbart inte fallet.
Nu femtio år efter att Romklubben publicerade The Limits to Growth (1972) verkar den stora massan av så kallade experter fortfarande inte förstå budskapet som rapporten bidrog med. Istället har den orättvist smutskastats eller ignorerats av dessa så kallade experter som sällan tog sig tid att läsa rapporten. Men återigen får vi en rapport från IPCC som visar att världens nuvarande ekonomiska ramverk är inkompatibla med vad vetenskapen säger krävs för att behålla en beboelig planet. Trots IPCCs brister så kallar det alla regeringar till dramatisk handling genast. Utsläppskurvan måste enligt Johan Rockström böjas senast 2020 för att löpa en god chans att lyckas förhindra katastrofala klimatpåverkningar.
Trots det står den svenska regeringen handfallen och kan inte ens komma överens om regeringsbildningen. Det progressiva Sverige som kritiserade USAs krig i Vietnam och som gav nobelpris till Elinor Ostrom verkar vara ett minne blott. Medborgarna är frustrerade över att det inte finns någon framtidsvision, kollektivt projekt, och att yttrandefriheten har inskränkts av pk-eliten. Trots det talas det endast om hur “Sverige ska vara med i viktiga FN-möten och förbättra världen”. Men vi klarar inte ens av att ta hand om våra egna, vilket återspeglas i politiken och vi konsumerar mer energi per capita än de flesta andra länder i världen. Detta hyckleri undgår inte det svenska folket. Kan någon av politikerna svara på vart vi är på väg? Vad är vår vision? För vetenskapen säger oss vart vi kommer hamna om vi inte agerar. I värld av resursbrister och instabilt klimat som skapar konflikter och massmigrationer.
Medan konventionella ekonomer vägrar inse att deras modeller är trasiga, förblindade av sina utdaterade teorier som inte ens erkänner naturlagar som termodynamik, börjar regeringar runt om i världen (förutom USA) inse att endast de kan skydda offentliga nyttor. Och att de inte kan frånsäga sig detta ansvar till “fria” marknader, privata intressen eller hopp om teknologiska lösningar. Stater som implementerar strikta standarder, tydliga förbud och tunga investeringar i mer hållbara projekt förstår kanske äntligen den sanna naturen av hotet vi står inför.
Det första steget är att snabbt göra sig fri från beroendet av fossila bränslen inom alla sektorer. Dels för att dessa råvaror endast kommer bli dyrare och förstör folks hälsa men också för att vi inte har råd att förbränna mer förorenande ämnen som rubbar klimatet bortom säkra nivåer. Här krävs mer än kortsiktiga småskaliga investeringar i biobränsle. Det behövs enorma satsningar på forskning och utveckling, inte minst i jordbruket som är helt beroende av både olja och gas men som ofta glöms bort. Det behövs förbud av plaster som inte kan återvinnas och strikta standarder vad gäller hutlös reklam och PR som uppmanar folk till evig slit och släng konsumtion. Det och många andra åtgärder kommer krävas och det är bråttom.
Om bostadsbubblan och börsbubblan spricker kan allt vara förlorat om dessa så kallade ekonomiska experter får råda igen. De kommer uppmana att “vi inte har råd” med det som omställningen kräver. I sin okunskap kommer de påstå att bankerna måste räddas medan folket får lida och skattebetalarna får notan. Men detta är en livsfarlig fälla. Det är sant att vi har levt över våra tillgångar genom att överbelåna oss sedan 1990-talet. Men ekonomisk policy och räntesänkningar har bidragit till den skyhöga skuldbörda som den privata sektorn (hushåll och företag) nu bär på och som dämpar ekonomin. Återigen har felaktiga ekonomiska teorier vilselett oss. Staten har visst råd att spendera och kan satsa på stora infrastrukturbyggen som både skapar jobb och gör oss oberoende av fossila bränslen så gott det går. Det är hushållen och företagen som ligger risigt till när skuldbubblan spricker. När det sker, inte om, bör Sverige som har världens äldsta centralbank gå i bräschen och ge kvantitativa lättnader till folket med kravet på att lån återbetalas. Det är det enda sättet att undvika att bli en zombie-ekonomi, likt så många andra, när marginalnyttan på nya lån fallit till noll.
0 kommentarer: