Att äta och odla rätt

onsdag, oktober 31, 2018 biologisk mångfald , jordbruk , klimatförändringar , kretslopp , mat , självförsörjning 0 Comments

Sverige har totalt tappat sin självförsörjningsförmåga på mat och är i dagsläget helt beroende av importer som både belastar klimat och miljö runt om i världen. Det utgör både en säkerhetsrisk och förhindrar äkta framsteg, om vi räknar in vår konsumtions påverkan, inom miljöområdet. 

Ungefär 50% av de livsmedel som vi konsumerar idag kommer från Sverige, en siffra som sjunkit från 75% år 1990. Detta beror på ett antal idiotiska beslut som fattats av landets politiker. Exempelvis har vi väldigt höga hälso-och miljökrav på landets bönder, vilket är bra, men samtidigt har Sverige skrivit under EU lagar som gynnar utländska varor som inte följer samma hårda krav och pressar ner priserna. Och svenska konsumenter har länge prioriterat pris framför kvalitet vilket slagit hårt mot landets bönder. Det är som om landets politiker säger en sak men menar något annat och motverkar det hållbara lantbruket. Nu har förvisso Regeringen antagit en nationell livsmedelsstrategi som ska öka den inhemska produktionen men det kommer ta lång tid innan den får någon genomslagskraft. Jämfört med t.ex. Finland som alltid har prioriterat en inhemsk försörjningsförmåga ligger Sverige långt efter. 

Förutom mat är vi också helt beroende av importer för att kunna driva eget lantbruk. Vi importerar fossil energi, foder, bekämpningsmedel, utsäde och reservdelar. Även om landets produktion för spannmål, sockerbetor, morötter, ägg och mejerivaror är av godtagbar nivå är vi helt beroende av importer för att klara behovet av frukt, grönsaker och i stort sett allt kött. Trots att vi själva skulle kunna odla mera på hemmaplan.

För att främja ett mer hållbart matsystem måste vi äta svenskt, äta lokalt och välja säsongsbaserade varor. Vi bör även skära ner på köttkonsumtionen en tredjedel. Dessutom måste vi sluta slänga var femte matkasse, matsvinn är en enorm miljöbov. Men jag skulle gå längre än så och säga att alla svenskar bör lära sig mer om odling. Intresset finns redan där eftersom det blivit trendigt, något som återspeglas i bokhandeln. 

För vad vi behöver är inte mer industriellt monokulturellt jordbruk utan holistiskt, diversifierat, jordbruk som följer det ekologiska kretsloppet. Alla kan bidra med sitt egna småskaliga ekobruk på tomter runtomkring i landet istället för meningslösa gräsmattor. Det kan främja den biologiska mångfalden och bidra till ökad kunskap om och kontakt med naturen. Vägrenar, ängar och trädgårdar kan bidra med habitat för en mängd djur som hotas i takt med att öppna beteslandskap och blandskogar ersatts av omfattande monokulturer. Fragmentering av habitat och utdikning av våtmarker har drabbat många arter i Sverige. Att anlägga skogsträdgårdar som härmar naturen, är relativt lättskötta och ger hög avkastning på ätbara frukter och bär mm. främjar samtidigt den biologiska mångfalden. Och endast genom fotosyntesen i ökad växtlighet kan vi på ett säkert sätt binda kol och återställa klimatbalansen. 

Att jordbruket till stor del har blivit beroende av den fossila energin och nu släpper ut mer koldioxid än vad som binds i åkermarken är ett stort problem. Produktionsmedel som konstgödsel, bekämpningsmedel och maskinanvändning bidrar till ökade utsläpp av växthusgaser. Samtidigt utarmas skogar, mark och matjordslagrets kolförråd och förmåga att binda kol ur atmosfären. Det gör även jordbruket extremt sårbart mot störningar i fossila energileveranser eller klimatet. 

Skövling av skogar och överutnyttjande av vatten-och markresurser i samband med populationsökning har genom människans historia lett till stora folkförflyttningar och sammanbrott av hela kungariken. Även det svenska jordbruket stod inför ett sammanbrott i slutet av 1700-talet då det blev svårt att försörja 2 miljoner invånare och många utvandrade till Amerika. Men vi ser det även i nutid, t.ex. Somalia, Syrien, Yemen. Ungefär 50% av all matjord har förbrukats/eroderats bort på Jorden.

I takt med att Sverige fick färre munnar att mätta och det gamla slåtterjordbruket ersattes av växtföljder med baljväxtvallar återhämtade sig jordbruket. Vallodlingar med klöver, som fixerar kväve, gav ett nettotillskott till uppbyggnaden av markens humusförråd och gav tre gånger så stor foderskörd jämfört med tidigare gräsbevuxen ängsmark. Växtföljder, rotation, utvecklades med balans mellan de närande baljväxtvallarna och de tärande grödorna som spannmål och rotfrukter. Mer foder gav i sin tur mer kött och mjölk och mer gödsel till åkern som blev bördigare och gav större skördar. Detta naturgödsel var avgörande för potatisodlingen som försörjde folket under 1800-talet. Mellan åren 1800 och 1900 ökade Sveriges befolkning från 2,3 miljoner till 5 miljoner, dels på grund av stenkolets ankomst som energikälla och dels tack vare högre avkastning på skördar. Fram till 1950-talet var både växtodling och djurhållning anpassad till den egna foderodlingen på alla gårdar. En större del av växtnäringen gick runt i kretslopp mellan mark, grödor, djur och tillbaka till marken. Men detta kretslopp bröts i takt med industrialiseringen och specialiseringen av jordbruket. Och nu måste vi återskapa detta kretslopp för att åstadkomma mer hållbar matproduktion i landet.