Dålig självförsörjning på livsmedel utgör en risk

onsdag, oktober 28, 2015 , , , , , 0 Comments

Potatisfält och större lantbruk. Källa: BASFPlantScience (CC-BY-SA 2.0)

Allt sämre villkor för svenska småbönder

Livet på landet är tuffare än många anar. Antalet heltidsjordbruk minskar hela tiden samtidigt som de som är kvar blir allt större. Enligt Jordbruksverket har 33% av alla lantbruk försvunnnit de senaste 25 åren. Men “rationaliseringen” av det svenska jordbruket har varit mycket mer dramatisk än vad som syns i den officiella statistiken, enligt Anders Wästfelt universitetslektor i kulturgeografi på Stockholms universitet. Wästfelt räknar inte med hobbygårdar som har liten areal och några hästar som jordbruk, vilket Jordbruksverket gör. För att kunna bedriva heltidsjordbruk krävs en areal på mellan 250 och 700 hektar enligt Wästfelt, inte 37 hektar som är genomsnittet i Jordbruksverkets statistik. Istället för 33% får man då fram att hela 90% av småbruk i slättbygderna har lagts ner de senaste 25 åren. 

Gårdarna har blivit mycket färre men större. Många jordbrukare har tvingats göra sig av med sina djur och brukar istället större arealer med färre antal grödor på grund av dålig lönsamhet. Landskap som en gång brukats på många olika sätt av flera gårdar ersätts av industriellt storskaligt jordbruk som satsar på monokulturer vilket försämrar landets biologiska mångfald och kulturella värden. Vi har hamnat i en helt sjuk situation utan kontroll över maten vi äter. Varför? Jo för att höga krav ställs på svenska bönder (etik och miljönormer som är bra men) som måste konkurrera med utländska bönder som slipper undan liknande krav, vilket leder till att svenska produkter är dyrare än utländska. 

Hästar på bete i Ljung, Östergötland. Foto av: Linda Bergqvist

Sverige har låg självförsörjningsgrad

Samtidigt så är Sverige nu, med Norge, bland Europas sämsta länder vad gäller självförsörjningsrad på livsmedel. Vi är självförsörjande på spannmål men produktionen av mjölk samt gris-och nötkött har sjunkit med 40-60%. Sedan inträdet i EU (1994) finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU. Svenska hushåll har nästan inga reserver eller matlager hemma och klarar sig bara i några dagar (3-12) utan öppna affärer. Enligt experter bör man ha minst en veckas mat hemma men helst en månads. Butikernas lager räcker endast en dag och centrallagrens i tre till åtta dagar. På grund av “just-in-time” logistik är det tomt i butikerna efter ett dygn om transporter uteblir. 

Politiker har under en lång tid totalt ignorerat detta problem genom att hävda att vi alltid kan importera av EU. Men i en värld där ekologiska, ekonomiska och energimässiga spänningar råder är det extremt ansvarslöst att satsa hela landets matsäkerhet på idéer om att ingenting kommer förändras. Det missgynnar också landsbygden som blir allt mer avbefolkad med sällsynta biotoper som växer igen eller förvandlas till granskog. Det är lätt att glömma vart maten på bordet kommer ifrån i tider av överflöd, men i tider av kris blir kopplingen direkt uppenbar. I dagsläget skulle Sverige kanske klara sig en vecka på den mat vi själva producerar. Att förlita sig i så stor utsträckning på utländsk produktion bidrar också till ökade koldioxidutsläpp som ofta inte räknas in i vårt nationella fotavtryck eftersom utsläppen sker utanför landets gränser.

Stötta lokala producenter

För att stärka självförsörjningsgraden i Sverige, minska trycket på ekosystem utomlands och minska växthusgasutsläppen kan man tänka på att stödja lokala matproducenter. Tänk också på vad som är i säsong, jordgubbar är till exempel både billigast, godast och miljövänligast under de månader de går att odla lokalt på friland. Att tänka i säsonger bidrar också med inspiration till nya recept och matlagningsidéer av råvaror när de smakar som bäst. Varför köpa en holländsk tomat som bara smakar vatten när du kan handla lokala tomater eller odla egna som smakar gott. Det finns ansvarsfulla och duktiga lantbrukare i Sverige men ofta har de svårt att gå runt på grund av tuff konkurrens från utländska företag som inte tvingas följa samma hårda lagkrav. Men tänk på att det är värt att köpa lokalproducerad mjölk för någon krona extra eftersom det gynnar hela samhället i det långa loppet, både i termer av att bevara en levande landsbygd, minska växthusutsläppen och öka matsäkerhet.

Höns utanför vedugnsbageriet Bostället i Maspelösa. Foto av: Linda Bergqvist

Odla eget

Genom att odla en del av sin mat hemma i trädgården så kan man sänka sin sårbarhet vid en livsmedelskris, minska sina livsmedelskostnader och få tillgång till råvaror som man vet smakar bra. Om man inte har en trädgård kan man odla i kruka på balkongen eller inomhus. Många tror att det kräver mycket arbete att odla lite hemma, men det beror på vilket odlingssätt du tillämpar.

Om du till exempel täckodlar så kan du undvika ogräsrensning, slippa konstgödsel och reducera bevattning. Sen så är det klart att vissa grödor kräver mindre skötsel. Potatis, bondbönor, lök, morötter, ärtor, rödbetor mm är exempel på grödor som kräver ytterst lite skötsel och som ger god avkastning. Plantera gärna också lite örter (timjan, oregano, citronmeliss) och ängsblommor (johannesört, vallmo, blåklocka, gullviva) så lockar du till dig vilda pollinerare som krävs för en bra skörd.

Om man har väldigt lite tid för trädgårdsskötsel är det extra viktigt med planering. Exempelvis, tänk på att söderläge bidrar till varma mikroklimat där solkrävande växter kan trivas, men det kan också bli torrt om du inte täcker plantorna med t.ex. gräsklipp. Ställ ut en vattentunna och fånga regnvatten för bevattning så minskar du beroendet av kranvatten som är behandlat och inte lika bra att vattna med.

En idé som jag länge har haft är att man borde ha kaninuppfödning istället för att äta annat kött som kräver mycket mer resurser. Kaniner lever på gräs, är lätta att ta hand om, förökar sig snabbt och smakar gott så varför inte? Tror det skulle kunna minska vårt ekologiska fotavtryck en hel del.

Även om man endast kan bidra med ett litet tillskott till den inhandlade maten så är det bättre än ingenting, plus att man lär sig en ny kunskap som kan visas sig mycket användbar i framtiden.

0 kommentarer:

3D-havsodling

tisdag, oktober 27, 2015 , , , , 0 Comments

Nyttigt, smart och hållbart

Hälsosamma akvatiska ekosystem erbjuder kritiska ekosystemtjänster så som mat, stormskydd, habitat och estetiska värden. Men många av våra kustnära akvatiska ekosystem är starkt hotade av föroreningar, överfiske och övergödning. För att återställa ekosystem och samtidigt kunna ställa om fisket till en mer hållbar näring föreslår jag att man kikar på 3D-havsodling.

Tänk dig en vertikal undervattensträdgård med sjögräs och musslor längs med flytande rep, placerade ovan burar med ostron. Tänk dig en odling designad för att återställa snarare än att tömma våra hav.

Genom att använda hela vattenkolumnen kan en sådan odling producera 20 ton sjöväxter och 500,000 skaldjur per tunnland per år. Eftersom det inte finns något behov av färskvatten, gödsel, eller bekämpningsmedel, är restorativ havsodling en av de mest hållbara formerna av matproduktion.

Sjögräs är rikt på näringsämnen så som protein, kalcium och C vitamin. Ett nätverk av sjögräsodlingar kan ge mycket hög avkastning och samtidigt rena havet från övergödning. Havsodlingarna skapar även stormbarriärer som skyddar kusten. Kelp (brunalger) binder upp till fem gånger mer kol än landbaserade växter och fångar kväve som i sin tur kan användas för att gödsla landbaserade odlingar. Genom att odlare till havs samarbetar med odlare på land kan ett kretslopp som cirkulerar alla näringsämnen skapas.

Istället för att överfiska våra hav och skada koraller genom bottentrålning måste vi övergå till att återställa akvatisk ekosystemhälsa, för vår egen och andra arters välmående. Det kan samtidigt generera hälsosam mat för oss utan att ta allt för stora naturområden i anspråk. Evolutionen har redan utfört forskningen åt oss nu måste vi bara applicera den.

0 kommentarer:

Vad tycker Svenska folket?

söndag, oktober 25, 2015 , , , 0 Comments

Svenskarnas oro inför framtiden

Svenskarnas oro för samhällsutvecklingen påverkas tydligt av mediala nyhetsrapporteringar. Under 2014 skiftade fokus från det nationella till det globala planet med ökad oro över globala epidemier (e.g. Ebola), terrorism (e.g. ISIS), utvecklingen i Ryssland och militära konflikter (e.g. Ukraina) än tidigare. Samtidigt minskade oron för inhemska bekymmer, såsom ekonomisk kris och oron för hög arbetslöshet.

Källa: Harring & Sohlberg, 2015

Miljöfrågor har låg prioritet i Sverige

Men trots att oron för miljöförstöringar och klimatförändringar är stor så verkar inte frågorna prioriteras i den svenska opinionen. Vi kan se en tydlig nedåttrend sedan 1988, från 64% till blotta 12%. Det höga intresset vid slutet på 1980-talet sammanfaller med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, Miljöpartiets intåg i Riksdagen och Säldöden. Sedan ser vi ett dramatiskt fall i svenskarnas miljöintresse i samband med att bostadsbubblan spricker på 90-talet och Sverige genomgår en finansiell kris. Intresset ökar sedan från 2005 med 11% till 22% fram till FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009, varefter det faller igen.

Källa: Friberg-Fernos & Lindgren, 2015

Svagt men växande motstånd angående rätten till fri abort

Motståndet till rätten till fri abort har ökat i Sverige mellan 2013-2014, från 9% till 11% som tycker förslaget att begränsa rätten är en bra eller mycket bra idé. Men hela 59% av folket tycker fortfarande att det vore ett mycket dåligt förslag vilket visar på att stödet för rätten till fri abort fortfarande är starkt.
Källa: Bjereld & Ydén, 2015

Oron för Ryssland ökar och med det stödet för NATO-medlemskap

Andelen som uttrycker oro gällande Ryssland har ökat från 53% 2013 till hela 80% 2014. För 2014 angav en tredjedel (31%) av svenskar att de tyckte NATO-medlemskap var en bra idé, jämfört med 15% år 1994. Stödet för ett fullt medlemskap är störst bland FP, M, KD och SD partisympatisörer.  



Stödet för SD finns främst bland män i arbetarklassen, eller/och med låg utbildning

Sverigedemokraterna (SD) har flest manliga sympatisörer med ungefär dubbelt så starkt stöd hos män än som hos kvinnor. Klassröstningen är stark i Sverige, dvs. röstningsbeteendet skiljer sig mycket åt mellan olika socioekonomiska klasser. Detta förhållande har i över 100 år präglat det politiska livet. Detta gäller också Sverigedemokraterna som traditionellt har sitt absolut starkaste stöd i arbetarklassen, medan partiet haft svårt att vinna sympatier bland tjänstemännen. Detta ses också i utbildningsnivå, där SD har störst förtroende bland de med lägre utbildning än bland personer med högre utbildning. Stödet för SD är också starkare i små tätorter och på landsbygden jämfört med de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.

0 kommentarer:

Migration av alla arter

fredag, oktober 23, 2015 , , , , , , 0 Comments

Migration är ett gensvar på en föränderlig miljö

När jordar eroderas, färskvatten sinar, landskap avskogas, luften förorenas och klimatet blir instabilt så tvingas arter att anpassa sig, flytta på sig eller dö ut. Eftersom klimatet förändras så snabbt så har många arter svårt att anpassa sig till nya villkor. Evolutionen skulle behöva ske 10,000 gånger snabbare än vanligt för att arter skulle kunna hinna anpassa sig och undvika utrotning. Så de förflyttar sig istället, tillsammans med skiftande klimatzoner. Enligt en studie från 2011 förflyttar sig nu arter till högre altituder med 11.1 meter per årtionde och till högre latituder om cirka 16.9 kilometer per årtionde.

Livscykelhändelser så som parning, blomning och migrering som följer säsongerna undergår också förändring. Mismatchning i tidpunkter mellan födslar och tillgång på föda kommer oundvikligen leda till minskande populationsstorlekar hos många arter samtidigt som skadedjur och patogener frodas på grund av varmare temperaturer. Även om vissa arter klarar av att migrera så finns det fortfarande många hinder (städer, motorvägar osv.) på vägen till territorium där konkurransen för föda kommer vara tuff. Särskilt specialiserade arter och de som redan befinner sig i de nordligaste regionerna riskerar att dö ut. Till exempel, många Arktiska arter så som ren, fjällräv och snöuggla förlorar sina habitat och födan som de är beroende av i en snabb takt.

Från att ha varit nästan helt utrotad i Sverige, för 15 år sedan, har fjällräven återhämtat sig lite men endast på grund av stödmatning och återkomsten av lemmlar. Källa SR, TT

Mänsklig mobilitet och konflikt

Mänsklig mobiltet och migration är inte så annorlunda. För många av världens fattigaste är mobiltet kanske den enda anpassningstrategin tillgänglig. Många Afrikanska länder i sub-Sahara finner det redan svårt att hantera existerande klimatstress. Extrema väderfenomen så som översvämningar, torka, och stormar har en direkt påverkan på migrationsmönster medan långsamma förändringar så som ökenfiering och avskogning kan leda till försämrad levnadsstandard som indirekt driver folk på flykt. Redan vid +1°C uppvärmning, från förindustriell tid, kan vi märka av en ökning av antalet tvångsförlyttade människor.

Vidare så stiger spänningar och risken för konflikt när livsviktiga naturresurser sinar eller blir för dyra för en stor andel av befolkningen. I Syrien ledde en svår torka till att miljoner bönder övergav sina gårdar i jakt på alternativ inkomst i städerna. Och när matpriserna toppade år 2008 och 2011, tillsammans med oljepriset, utbröt matuppror och social oro i ett antal länder världen runt där folk lägger en stor andel av sin inkomst på mat. I vissa fall har dessa kriser lett till fullskaligt inbördeskrig.

Människor i rörelse

Enligt Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC) så tvingas 26.4 miljoner människor att fly på grund av geofysiska och väderrelaterade händelser varje år sedan 2008. Sannolikheten för att tvångsförflyttas på grund av naturkatastrofer är idag 60% högre än 1970. Antalet tvångsförlyttade människor från naturkatastrofer toppade under det starka El Niño året 1997/98 vilket inte bådar gott för denna vinter och kommande år eftersom vi ser en liknande stark El Niño ta form. Förluster från naturkatastrofer och konflikter överstiger alltmer den adaptiva förmågan hos ett växande antal människor jorden runt som tvingas flytta permanent. Enligt FNs organ för flyktingar UNHCR så är en på 122 människor nu antingen en flykting, internt tvångsförflyttad eller asylsökande. Antalet konflikter har också ökat och 15 nyutbrutna eller återtända konflikter har brutit ut sedan 2010.
Visar totala antalet människor av intresse (flyktingar, asylsökande, internt tvångsförlyttade, statslösa, och andra människor av intresse för UNHCR) i 15 länder fram till slutet på 2014. Baserat på data från: UNHCR - Global Trends 2014: World At War
Konflikten i Ukraina har tillsammans med 502,500 människor som har korsat Medelhavet och det stora antalet syrier i Turkiet (1.59 miljoner) lett till en dubblering av antalet flyktingar i Europa mellan 2013-2014, enligt UNHCR. Men även om Tyskland och Sverige tar emot den största volymen asylsökande så återfinns den största andelen flyktingar i Turkiet och Ryssland.

Jorden till mänskligheten

Många tyckare i Europa är för tillfället fokuserade på frågor rörande immigration med ändlösa politiska debatter i mainstream media. Folk tror att vi upplever en politisk kris men det är mycket värre än så. Växande migrationsströmmar är endast ett symtom på det verkliga underliggande dilemmat - tillväxtens begränsningar på en ändlig planet. Så länge som samhället försöker växa sin befolkning och ekonomiska aktivitet (och därmed växthusgasutsläpp) kommer vi fortsätta att uppleva ökande social och ekologisk stress, exempelvis genom stigande ojämlikheter, klimatstörningar, migration, hunger och epidemier osv. Dessa störningar är varningssignaler som indikerar att vi har överstigit jordens bärförmåga, detta är ett faktum, och ändå vägrar vi prata om att begränsa befolkningsökningen eller en minska vår energikonsumtion per capita.

Irreversibla, oåterkalleliga, förändringar i ekologisk bärföråga innebär för många klimat/miljöflyktingar att det kommer vara omöjligt att återvända hem. Eftersom ekologiskt underskott är ett globalt fenomen kommer miljoner människor migrera i jakt på ett bättre liv. Men väldigt få platser har den nödvändiga biokapaciteten att ta emot dem utan att underminera sitt eget ekologiska kapital. Finns det några livbåtar (länder) med passande villkor som kan ta emot miljöflyktingar långsiktigt? Om vi tar en snabb titt på länders biokapacitet, som definierat av Global Footprint Network, kan vi se att Kanada, Australien, Skandinavien, Ryssland, Latinamerika och delar av centrala Afrika fortfarande har (i teorin i alla fall) tillräckligt ekologiskt kapital för att försörja fler människor. Medan de flesta länder runt ekvatorn har ett enormt underskott på ekologiskt kapital.

Grönt = ekologisk överskott, Röd = ekologisk skuld

Att acceptera begränsningar

I längden så kommer resursbrist och biofysiska störningar växa sig så stora att ekonomin kraschar och populationen tvingas minska. Detta är inte en pessimistisk syn utan en realistisk syn baserad på vetenskaplig data över populationsdynamik i ett stängt naturligt system. Vi kan alltid hoppas på det bästa men vi borde förbereda oss för det värsta, precis som vilken förnuftig riskhanterare som helst skulle göra.

Som de flesta antagligen har märkt av vid det här laget så generar vi väldigt lite äkta välstånd i dagens ekonomi. Det mesta av den ekonomiska aktiviteten dessa dagar består av välståndstransfereringar från de fattiga och medelklassen till den finansiella eliten. Det är också därför vi ser sådana enorma och ökande gap mellan rika och fattiga (80 personer äger 50% av all världens rikedomar). När resurstårtan inte växer längre så blir en persons vinst en annans förlust, ett nollsummespel utan slut, där man inte längre kan arbeta sig till en högre levnadsstandard.

Utan tillgång till omfattande, billig energi (framför allt olja) kan ekonomin inte växa, och allt fler blir fattiga och exkluderas från marknaden. Endast de rika kommer ha råd att fortsätta överkonsumera. Vårt samhälle har försökt att stävja detta genom att ta på sig allt fler skulder (låna köpkraft från framtiden) men vi har nu nått en nivå när allt fler folk inte kan eller inte vill ta på sig fler skulder. Och detta är en av anledningarna till sjunkande råvarupriser, det finns helt enkelt inte tillräcklig efterfrågan. Istället har skulddeflation. Med tiden kan låga råvarupriser leda till sjunkande utbud, på grund av avsaknande investeringar, vilket skulle kunna vara katastrofalt för matproduktion och transporter som är helt beroende av olja. Allt medan föroreningar och klimatrubbningar växer och blir mer allvarliga.

Samtidigt växer den sociala oron och politiska extremismen i Europa. Den så kallade flyktingkrisen är, dock, varken temporär eller politisk i sin natur. Ideologier så som vänster eller högerkant spelar ingen roll längre, det finns bara de som accepterar ekologiska begränsningar och de som inte gör det. Men att erkänna begränsningar innebär ocså en insikt om att det finns två möjliga utfall, att dela med sig av kvarvarande naturresurser eller riskera konflikt. Folk gillar inte alltid att dela med sig, fram för allt inte de rika.

0 kommentarer:

Holistiskt Jordbruk

måndag, oktober 19, 2015 , , 0 Comments

Från överskott till förlust av energi

Jordbruket utvecklades ursprungligen som ett system för att producera energi, dvs. generera ett överskott på mat. Men när industriella metoder introducerades i början av 1900-talet blev jordbruket istället ett energikonsumerande system. Den nya industriella bonden ersatte traditionell kunskap med rå maskinell kraft, möjliggjort av tillgången på billig fossil energi. Som en konsekvens gick jordbruket från att konvertera sol och vatten till biomassa till att använda petroleum för odla grödor som i sin tur används för att föda upp kossor som vi äter. Hela det industriella matsystemet (produktion, hantering, paketering, transport osv.) förbrukar cirka 10-15 kalorier energi per 1 kalori mat (energi), vilket är en de facto omkastning av jordbrukets ursprungliga syfte (dvs. att generera ett överskott på energi).

Åter till det mångsidiga jordbruket

Idag talas det ofta om att man antingen ska satsa på växtodling eller djurhållning men det är ett felaktigt sätt att tänka på jordbruket. Det var idisslarna som en gång möjliggjorde kolonialiseringen och framväxten av mänsklig kultur i Norden. Kultiverade ängar gav foder till djuren som i sin tur gav mjölk, kött och gödsel åt åkern, vilket möjliggjorde sådden av rovor och brödsäd. Gårdar som odlar lite av varje, har hög biologisk mångfald, och tar till vara på all näring i ett holistiskt kretslopp är också de som är mest hållbara och resilienta mot yttre störningar.
Källa: Granstedt (2015)

Liten tillförsel av externa energikrävande resurser och maximal återanvändning av växtnäringen (recirkulering) ger minsta möjliga förlust. Det förverkligas genom en anpassning av djurhållningen till den egna foderproduktionen och en baljväxtbaserad vallodling i växtföljden. Resultatet kan, enligt Granstedt (2015) uppnå så mycket som 50% lägre kväveöverskott och 70–75% lägre kväveläckage än i det genomsnittliga konventionella jordbruket. För fosfor finns inget överskott, värdet är negativt, vilket långsiktigt kompenseras av vittringsprocesser i marken. En högre andel vall bidrar ytterligare till minskning av läckageförlusterna samt uppbyggnad av markens humusförråd som också binder kol i marken (kolsänka).

0 kommentarer:

Prenumerera på: Inlägg (Atom)