.png)
Att slå knut på sig själv: den inte så cirkulära ekonomin
Den cirkulära ekonomin, det senaste magiska ordet i miljörörelsens ordbok, lovar materiell tillväxt utan förstörelse eller avfall. Till alla företag och välbärgades glädje kan vi fortsätta konsumera lika mycket som förut, bara vi återvinner. Wow, det låter ju super! Men begreppet fokuserar tyvärr endast på en liten del av total resursanvändning och räknar inte mer termodynamikens lagar.
Många regeringar, myndigheter, företag och miljöorganisationer har tagit till sig konceptet av den cirkulära ekonomin som en huvudstrategi för att motverka koldioxidutsläpp. Tanken är att resurser ska återanvändas kontinuerligt vilket skulle leda till mindre utvinning och avfallsproduktion. Fokus ligger på återvinning möjliggjord av produktdesign som gör att varor enkelt kan plockas isär.
Förespråkare av den cirkulära ekonomin vill även utveckla en “alternativ konsumtionskultur” som skulle innebära att vi inte längre måste äga produkter utan låna dem. Exempelvis, en kund skulle inte betala för ljuskällor utan för själva ljuset, medan företaget förblir ägaren av ljuskällorna och betalar elräkningen. En produkt skulle därmed bli en tjänst vilket anses uppmuntra företag att förbättra livslängden och återvinningsgraden av deras produkter.
Den cirkulär ekonomin presenteras som ett alternativ till den “linjära ekonomin”, faktumet av industriella samhället omvandlar värdefulla resurser till avfall. Även om det inte finns något tvivel om att den nuvarande industriella modellen är ohållbar så är frågan hur annorlunda denna så kallade cirkulär ekonomi skulle vara.
Flertalet vetenskapliga studier beskriver konceptet som en “idealiserande vision”, en “mix av olika idéer från olika domäner”, eller en “vag idé baserad på pseudovetenskapliga begrepp”. Det finns tre huvudsakliga punkter av kritik som är viktiga att känna till.
Återvinningsprocesser av industriella produkter är långt ifrån 100% effektiva. En cirkulär ekonomi är inget nytt. På Medeltiden gjordes gamla kläder till papper, matavfall gavs till hönor och grisar, och nya byggnader skapades från resterna av gamla byggnader. Skillnaden från då och nu är vilka resurser som används. Innan industrialiseringen var nästan allt gjort av material som antingen var komposterbart (t.ex. trä, halm, eller hampa) eller enkelt att återvinna eller återanvända (sten, järn, tegelstenar). Moderna produkter består av en mycket bredare mängd olika material som inte är komposterbara eller enkla att återvinna. Exempelvis kan endast 30% av materialen i en fairphone 2, som designats för att vara återvinningsbar och ha längre livslängd, faktiskt återvinnas. Studier av LED-lampor visar på liknande resultat. Ju mer komplex en produkt är desto fler steg och processer krävs för att återvinna den. I varje steg av denna process förloras energi och material. Vad gäller elektronik så är själva produktionsprocessen faktiskt mycket mer resurskrävande än utvinningen av råmaterialen. Och även om vissa plaster faktiskt återvinns så är det en process som producerar material av lägre kvalitet och snart hamnar i avfallsströmmar. Den låga effektiviteten i återvinningsprocessen är i sig självt tillräckligt för att rasera grunden på vilket konceptet om den cirkulära ekonomin står. Förluster i återvinningsprocessen kräver alltid kompensering med än mer utvinning av planetens resurser. Återvinningsprocesser kommer förbättras över tid men återvinning utgör alltid en avvägning mellan maximal återhämtning av material och minimal energianvändning.
Hela 20% av total resursanvändning globalt består av fossila bränslen. Mer än 98% av dessa förbränns som en källa för energi som aldrig kan återanvändas eller återvinnas. Som mest kan spillvärmen från generering av elektricitet kan användas istället för andra värmekällor. När energi överförs eller omvandlas minskar kvaliteten (termodynamikens andra sats). Exempelvis, det är omöjligt att att driva en bil eller ett kraftverk med spillvärmen från en annan. Därför kommer det alltid finnas ett behov att utvinna nya fossila bränslen. Och återvinningsprocesser kräver också energi, både för transportering av material och själva återvinningen. Förespråkare av den cirkulära ekonomin kommer då svara att vi ska skifta till 100% förnybar energi. Men detta gör inte cirkeln rund, för att bygga och underhålla förnybara energiinstallationer och tillhörande infrastruktur krävs både energi och material. Och teknologier för att fånga och lagra förnybar energi vilar ofta på material som är svåra att återvinna. Därför återvinns inte solpaneler, vindturbiner eller litiumbatterier utan hamnar i avfallshanteringen.
Den globala resursanvändningen, både energetiskt och materiellt, fortsätter att växa för varje år. Resursanvändningen ökade med 1400% över det senaste århundradet: från 7 gigaton (Gt) år 1900 78 Gt år 2010. Det är en ungefärlig tillväxttakt på 3% per år, mer än dubbla takten för befolkningsökningen. Tillväxt gör en cirkulär ekonomi omöjlig, även om alla råmaterial återvinns och all återvinning var 100% effektiv. För att kompensera för det måste vi kontinuerligt utvinna mer resurser. Skillnaden mellan efterfrågan och utbud är större än du kanske tror. Om vi ser till hela livscykeln hos resurser så blir det uppenbart att förespråkare för en cirkulär ekonomi endast fokuserar på en väldigt liten del av hela systemet och därmed missförstår hur det fungerar.
En avsevärd andel av alla resurser, cirka en tredjedel av totalen, varken återvinns, förbränns eller dumpas utan ackumuleras i byggnader, infrastruktur och konsumentvaror. År 2005 användes 62 Gt resurser globalt. Hela 30 Gt av dessa resurser gick endast åt för att skapa materiella varor, varav 4 Gt användes för att skapa produkter som varar mindre än ett år (engångsartiklar). Och 26 Gt ackumulerades i byggnader, infrastruktur och konsumentvaror för mer än ett år. Samma år förbrukades 9 Gt av resurser för att skapa materiellt kapital. Det totala mängden avfall som kunde återvinnas var endast 13 Gt varav endast en tredjedel effektivt kunde återvinnas. Endast 9 Gt hamnade i deponier, förbrändes eller dumpades och det är dessa 9 Gt som den cirkulära ekonomin fokuserar på. Men även om allt det återvanns, och om återvinningsprocessen var 100% effektiv, skulle cirkeln fortfarande inte vara sluten eftersom 63 Gt råmaterial och 30 Gt i materiella produkter fortfarande skulle behövas.
Så länge som vi fortsätter att ackumulera råmaterial kommer föreställningen om att kunna stänga den materiella livscykeln bestå som en illusion, även för material som i princip är återvinningsbara. Exempelvis, återvinningsbara metaller kan endast tillhandahålla 36% av den årliga efterfrågan för nya metaller även om metaller har en relativt hög återvinningsförmåga på cirka 70%. Vi använder fortfarande mer råmaterial i systemet än vad som kan göras tillgängligt genom återvinning och därför finns det inte tillräckligt med återvinningsbara råmaterial för att förhindra en kontinuerligt expanderande extraktiv ekonomi.
En mer ansvarsfull användning av resurser är såklart en utmärkt idé men för att åstadkomma det krävs mer än bara återanvändning och återvinning. Eftersom 71% av alla resurser som används inte kan återvinnas eller återanvändas (44% som är energiresurser och 27% som ackumulerats) kan vi endast minska bördan genom att minska den totala användningen.
En cirkulär ekonomi skulle därför kräva att vi använder färre fossila bränslen (inte samma sak som att använda mer förnybara) och att vi ackumulerar färre råmaterial i form av varor. Och viktigast av allt, vi måste skapa färre prylar: färre bilar, färre mikrochip, färre byggnader. Detta skulle resultera i en dubbel vinst, vi skulle behöva färre resurser medan tillgången på kasserade material tillgängliga för återanvändning och återvinning skulle fortsätta att växa för många år framåt.
Det verkar osannolikt att förespråkare för den cirkulära ekonomin kommer acceptera dessa extra villkor. Konceptet om den cirkulära ekonomin är skapat för att anpassa hållbarhet efter ekonomisk tillväxt. Till exempel har EU uttryckt det som att den cirkulära ekonomin kommer uppmana till hållbar ekonomisk tillväxt.
Även de begränsade målen inom den cirkulära ekonomin, total återvinning av en liten andel av resurser, kräver ett extra villkor som många förespråkare antagligen inte kommer hålla med om: att allt återigen görs med trä och enkla metaller utan användning av syntetiska material, semi-konduktörer, litiumbatterier eller kompositmaterial.
0 kommentarer: