Dålig självförsörjning på livsmedel utgör en risk

onsdag, oktober 28, 2015 biologisk mångfald , ekologiskt kapital , jordbruk , kultur , risk , självförsörjning 0 Comments

Livet på landet är tuffare än många anar. Antalet heltidsjordbruk minskar hela tiden samtidigt som de som är kvar blir allt större. Enligt Jordbruksverket har 33% av alla lantbruk försvunnnit de senaste 25 åren. Men “rationaliseringen” av det svenska jordbruket har varit mycket mer dramatisk än vad som syns i den officiella statistiken, enligt Anders Wästfelt universitetslektor i kulturgeografi på Stockholms universitet. Wästfelt räknar inte med hobbygårdar som har liten areal och några hästar som jordbruk, vilket Jordbruksverket gör. För att kunna bedriva heltidsjordbruk krävs en areal på mellan 250 och 700 hektar enligt Wästfelt, inte 37 hektar som är genomsnittet i Jordbruksverkets statistik. Istället för 33% får man då fram att hela 90% av småbruk i slättbygderna har lagts ner de senaste 25 åren. 

Gårdarna har blivit mycket färre men större. Många jordbrukare har tvingats göra sig av med sina djur och brukar istället större arealer med färre antal grödor på grund av dålig lönsamhet. Landskap som en gång brukats på många olika sätt av flera gårdar ersätts av industriellt storskaligt jordbruk som satsar på monokulturer vilket försämrar landets biologiska mångfald och kulturella värden. Vi har hamnat i en helt sjuk situation utan kontroll över maten vi äter. Varför? Jo för att höga krav ställs på svenska bönder (etik och miljönormer som är bra men) som måste konkurrera med utländska bönder som slipper undan liknande krav, vilket leder till att svenska produkter är dyrare än utländska. 

Samtidigt så är Sverige nu, med Norge, bland Europas sämsta länder vad gäller självförsörjningsrad på livsmedel. Vi är självförsörjande på spannmål men produktionen av mjölk samt gris-och nötkött har sjunkit med 40-60%. Sedan inträdet i EU (1994) finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU. Svenska hushåll har nästan inga reserver eller matlager hemma och klarar sig bara i några dagar (3-12) utan öppna affärer. Enligt experter bör man ha minst en veckas mat hemma men helst en månads. Butikernas lager räcker endast en dag och centrallagrens i tre till åtta dagar. På grund av “just-in-time” logistik är det tomt i butikerna efter ett dygn om transporter uteblir. 

Politiker har under en lång tid totalt ignorerat detta problem genom att hävda att vi alltid kan importera av EU. Men i en värld där ekologiska, ekonomiska och energimässiga spänningar råder är det extremt ansvarslöst att satsa hela landets matsäkerhet på idéer om att ingenting kommer förändras. Det missgynnar också landsbygden som blir allt mer avbefolkad med sällsynta biotoper som växer igen eller förvandlas till granskog. Det är lätt att glömma vart maten på bordet kommer ifrån i tider av överflöd, men i tider av kris blir kopplingen direkt uppenbar. I dagsläget skulle Sverige kanske klara sig en vecka på den mat vi själva producerar. Att förlita sig i så stor utsträckning på utländsk produktion bidrar också till ökade koldioxidutsläpp som ofta inte räknas in i vårt nationella fotavtryck eftersom utsläppen sker utanför landets gränser.

För att stärka självförsörjningsgraden i Sverige, minska trycket på ekosystem utomlands och minska växthusgasutsläppen kan man tänka på att stödja lokala matproducenter. Tänk också på vad som är i säsong, jordgubbar är till exempel både billigast, godast och miljövänligast under de månader de går att odla lokalt på friland. Att tänka i säsonger bidrar också med inspiration till nya recept och matlagningsidéer av råvaror när de smakar som bäst. Varför köpa en holländsk tomat som bara smakar vatten när du kan handla lokala tomater eller odla egna som smakar gott. Det finns ansvarsfulla och duktiga lantbrukare i Sverige men ofta har de svårt att gå runt på grund av tuff konkurrens från utländska företag som inte tvingas följa samma hårda lagkrav. Men tänk på att det är värt att köpa lokalproducerad mjölk för någon krona extra eftersom det gynnar hela samhället i det långa loppet, både i termer av att bevara en levande landsbygd, minska växthusutsläppen och öka matsäkerhet.

Genom att odla en del av sin mat hemma i trädgården så kan man sänka sin sårbarhet vid en livsmedelskris, minska sina livsmedelskostnader och få tillgång till råvaror som man vet smakar bra. Om man inte har en trädgård kan man odla i kruka på balkongen eller inomhus. Många tror att det kräver mycket arbete att odla lite hemma, men det beror på vilket odlingssätt du tillämpar.

Om du till exempel täckodlar så kan du undvika ogräsrensning, slippa konstgödsel och reducera bevattning. Sen så är det klart att vissa grödor kräver mindre skötsel. Potatis, bondbönor, lök, morötter, ärtor, rödbetor mm är exempel på grödor som kräver ytterst lite skötsel och som ger god avkastning. Plantera gärna också lite örter (timjan, oregano, citronmeliss) och ängsblommor (johannesört, vallmo, blåklocka, gullviva) så lockar du till dig vilda pollinerare som krävs för en bra skörd.

Om man har väldigt lite tid för trädgårdsskötsel är det extra viktigt med planering. Exempelvis, tänk på att söderläge bidrar till varma mikroklimat där solkrävande växter kan trivas, men det kan också bli torrt om du inte täcker plantorna med t.ex. gräsklipp. Ställ ut en vattentunna och fånga regnvatten för bevattning så minskar du beroendet av kranvatten som är behandlat och inte lika bra att vattna med.

En idé som jag länge har haft är att man borde ha kaninuppfödning istället för att äta annat kött som kräver mycket mer resurser. Kaniner lever på gräs, är lätta att ta hand om, förökar sig snabbt och smakar gott så varför inte? Tror det skulle kunna minska vårt ekologiska fotavtryck en hel del.

Även om man endast kan bidra med ett litet tillskott till den inhandlade maten så är det bättre än ingenting, plus att man lär sig en ny kunskap som kan visas sig mycket användbar i framtiden.