.png)
Bubblor överallt i la-la-land
 |
| Källa: Steve Keen, 2017 |
Vad vi har nu är totalt uppstöttade marknader baserade på billiga krediter/skulder. Energi producerar inte längre någon markant positiv tillväxt så istället för att ha realekonomisk tillväxt, som kräver en ökad omsättning av energiflöden, har vi uppblåst ekonomisk tillväxt baserad på konsumtion och uppblåsta börspriser.
I takt med att energivinsten började falla i USA på 1970-talet tvingades de omlokalisera sin industribas till fattigare länder för att förlänga sin amerikanska livsstil. De hade inte råd med produktion längre eftersom deras energivinst från utvinningen av olja sjönk och de flyttade då industrin till länder där arbetskraften var billigare. Samtidigt som folket uppmanades att köpa saker i allt större mängder, bostäder, fordon, prylar och mer prylar. Men för att göra det krävdes billiga krediter. Marknader avreglerades, banker började låna ut mot lägre säkerhet och skulderna i den privata sektorn växte enormt. Folk tog på sig allt mer skulder. Den finansiella sektorns storlek är direkt relaterad till nivåer av privata skulder, som i USA nådde sin kulmen vid 303% av BNP år 2009. Och vi vet alla vad som hände därefter.
En liknande process skedde även i Sverige men något senare,1980-talet, och ledde till bostadsbubblans kollaps på 1990-talet. Varpå vi tvingades betala av våra lån fram till 2000-talet när vi började överbelåna oss igen. Och det har fortsatt sedan dess, när resten av världen hade en finanskris 2008 så fortsatte Sverige att belåna sig ännu mer för att hålla konsumtionen uppe vilket endast var möjligt eftersom vi började på en lägre skuldnivå innan krisen än andra länder. Den privata sektorns skulder uppgår nu till 250% av BNP. Men det var en mycket kortsiktig och farlig strategi eftersom de svenska hushållen och privata företagen nu är mer belånade än i många andra länder. När bostadsbubblan, ja hela skuldbubblan, till slut brister kommer den riktigt otäcka sanningen, att vi inte alls blivit rikare, av detta bedrägeri visa sig. Jag tror inte många svenskar är beredda på det.
Källa: Steve Keen, 2017
När tillväxten börjar avta ordentligt tror jag att vi kommer se värdet av många tillgångar (aktier, fonder, bostäder) minska avsevärt. Vi ser redan hur belåningstakten har börjat avta i Sverige. Det är upp till var och en att gissa med hur mycket de kommer falla men enligt vad jag har sett tror jag att vi kan se ett prisfall på upp till 50% i bostadsmarknaden. Priserna på svenska bostäder har i princip femdubblats sista tjugo åren. Jämfört med underliggande kostnader så är dagens bostadspriser absurt höga.
 |
| Källa: Steve Keen, 2018 |
 |
| Källa: Steve Keen, 2018 |
Zombie-ekonomi eller skuld-jubileum
Michael Hudsons enkla fras “debts that can’t be repaid, won’t be repaid” summerar vårt ekonomiska dilemma. Detta handlar inte om att sanktionera moraliskt risktagande eftersom det verkliga moraliska risktagandet redan skett i finanssektorns beteende genom att skapa dessa skulder i första hand. En majoritet av dessa skulder skulle aldrig ha skapats eftersom allt det åstadkom var att finansiera förklädda ponzibedrägerier som blåste upp värderingar utan att bidra till samhällets produktivitet. Det verkliga oansvariga beteendet ligger därför hos långivare, och staten, snarare än hos låntagare.
Den verkliga frågan vi står inför är inte om vi borde eller inte borde betala av dessa skulder utan hur vi ska försöka hantera att inte betala av dem?
Det vanliga sättet att minska skulder, låta hushåll och företag gå bankrutt eller sakta betala av skulder i en hämmad ekonomi, skulle ha oss fast i återbetalningar i ett och halvt årtionde givet nuvarande takt. Se bara hur det gick för Japan.
Vi borde därför hitta andra sätt att att minska den privata sektorns skuldbörda och reducera tiden vi spenderar i denna skadliga process av avbelåning. Föregående samhällen använde sig av jubileum för att komma ur liknande fällor och uteblivna skuldbetalningar har varit en vanlig erfarenhet i kapitalismens historia också. Så ett alternativ till 15 år av avbelåning skulle vara ett gammeldags skuld-jubileum.
Men ett sådant stöter på två problem i ett kapitalistiskt system. Det skulle paralysera den finansiella sektorn genom att förstöra banktillgångar. Och det skulle påverka inkomster hos alla som äger finansiella tillgångar utanför den finansiella sektorn, hushåll, företag, pensioner mm.
Vi behöver därför ett sätt att kortsluta processen av skuldsanering utan att förstöra tillgångar i både banksektorn och oskyldigt folk som äger finansiella tillgångar. Ett genomförbart medel för att åstadkomma detta moderna jubileum skulle också kunna beskrivas som kvantitativa lättnader för allmänheten.
Kvantitativa lättnader till finanssektorn genomfördes i det falska hoppet om att det skulle sparka igång ekonomin genom att öka bankernas utlåning. Istället ledde det till dramatiska ökningar i overksamma reserver i banksektorn medan den bredare tillgången på pengar stagnerade eller föll, på grund av det uppenbara skälet att den privata sektorn redan har för höga skulder och varken långivare eller allmänheten vill ta på sig mer skulder. Det är detta fenomen som leder till en “zombie-ekonomi” som vi sett i Japan.
Ett modernt skuld-jubileum skulle skapa fiatpengar på samma sätt som via kvantitativa lättnader men det skulle rikta dessa pengar till allmänhetens bankkonton med kravet att det först används för att betala av skulder. Låntagare med skulder som överstiger denna injektion skulle tvingas minska sina skulder utan att de elimineras, medan mottagare utan några skulder skulle få en injektion in i sina sparkonton.
Effekterna skulle bli att låntagare tvingas minska sin skuldbörda, folk utan lån skulle få extra tillgångar, värdet på banktillgångar skulle bestå men fördelningen skulle förändras med minskade skulder och ökade tillgångar, och bankernas inkomster skulle falla eftersom de inte kan spekulera på samma sätt mm.
0 kommentarer: