Klimatkris - Ett faktum

lördag, oktober 27, 2018 IPCC , klimatförändringar , kris , media , omställning , politik 0 Comments

Plötsligt, efter senaste IPCC-rapporten, har det blivit normalt att prata om en en global klimatkris. Något som många seriösa forskare länge påtalat verkar nu äntligen ha nått den bredare offentligheten.

Den 9 Oktober kunde vi läsa en ledare i The Guardian (UK) att tidningens syn på klimatförändringarna nu är att vi står inför en akut kris och att det utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten. Och den 12 Oktober sa Al Gore till PBS ungefär samma sak, att vi har en global kris och att det är sant. 

Trots att IPCC-rapporten om +1,5C är alldeles för konservativ, inkluderar inte kritiska återkopplingar i klimatsystemet och underskattar risker, så visar den på hur en 2 graders uppvärmning skulle vara katastrofal för mycket liv på Jorden: korallreven dör ut, miljoner fler människor kommer lida av mat och vattenbrist och havsnivåer som dränker städer. Nuvarande Parisavtalet följer en bana mot 3,4-5C uppvärmning när alla komponenter inkluderas. 

Men även en sådan underskattning av bevisbördan leder till radikala slutsatser. Artiklar har publicerats i Rolling Stone och New York Magazine med titlar som "Whats another way to say we´re f-cked" och "UN says Climate Genocide is Coming. Its actually worse than that". Även FNs generalsektreterare erkänner att vi står inför ett existentiellt hot med den klimatkris vi skapat. 

Men i Sverige har de stora rubrikerna och debatter i riksdagen uteblivit. Man kunde läsa i Veckans Affärer "Forskarlarm: Världen närmar sig hothouse earth utan återvändo" och vi kunde läsa i GP om hur "vår ohämmade konsumtion måste få ett slut" och i DN skriver Björn Wiman om den pinsamma tystnaden i medier och från experter när det är uppenbart att vi står inför en potentiell katastrof. Men i i övrigt hörs mest syrsorna i svensk mainstream media som verkar tappat kollen på verkligheten utanför Sverige, och även inom, för länge sedan. Samtidigt står politikerna stilla och trampar luft. Svenska folket har övergetts till detta öde utan att någon förklarat allvaret för dem. Att vi nu behöver en "krisplan likt under krigstid" och mobilisera hela samhället om vi vill undvika katastrofala konsekvenser. Nej, det räcker inte med att folk återvinner och äter vegetariskt en dag i veckan. Det är att lura sig själv. Hela samhället måste ställa om och folket måste kräva det av sina politiker. Men än så länge verkar det som att endast 15-åringar och ett fåtal ansvarsfulla vuxna har tagit till strejker för att visa sitt missnöje, och även det är som i vanlig svensk ordning "i god ton". 

De som påstår att Sverige är ett progressivt land måste lära sig skämmas, för detta är inte längre sant. Vi konsumerar mer resurser per capita än de flesta andra länder i världen och vi har inte längre politiker som ser till folkets bästa utan nedmonterat både försvar, vård, skola och många andra viktiga institutioner till fördel för en liten överklass som blivit rikare med arbetarklassen fått lida. 

Hur kommer det sig att det inte finns någon gemensam vision när vi vet vad vi måste göra? Till och med barn inser hotet vi står inför så hur kommer det sig att allmänheten och politikerna inte gör det?