Klimatmötet i Paris: Vad kan vi förvänta oss?

måndag, november 02, 2015 FN , klimatförändringar , politik 0 Comments

Om cirka en månad (30 Nov-11 Dec) kommer världens ledare träffas i Paris för FN:s tjugoförsta klimatmöte sedan 1995. Efter så många misslyckanden att stävja världens utsläpp av växthusgaser, som endast har stigit, så är mötet 2015 den sista chansen att åstadkomma handling för att undvika +2°C uppvärmning enligt många klimatforskare. Men innan jag går in på vad vi kan förvänta oss så vill jag ge lite bakgrund till vad som har hänt i världen sedan toppmötet i Köpenhamn 2009.

Redan 2009 presenterade vetenskapen överväldigande bevis för ett brådskande behov av att toppa ut i globala utsläpp år 2020 för att ha en hyfsad chans att undvika +2°C uppvärmning i global medeltemperatur. De vetenskapliga bevisen för att 350 ppm CO2 utgör den “säkra zonen” för mänskligheten, inte 450 ppm CO2 ofta kopplat till tvågradersmålet som snarare anses vara mycket farlig, har bara växt (se b.la. Hansen m.fl. 2008; Hansen m.fl. 2013; Hansen m.fl. 2015). Men vi befinner oss idag runt 400 ppm CO2, vilket betyder att vi skulle behöva, inte bara upphöra alla utsläpp, utan också binda kol från atmosfären för att komma ned till den säkra nivån igen. Forskningen visar därmed tydliga bevis för att klimatet är mer känsligt för ökade växthusgasutsläpp än tidigare trott och att mänskligheten antagligen också kommer att ha svårare att anpassa sig till en tvågradersökning än tidigare anat (Anderson och Bows, 2011). Regeringar har fäst sig vid tvågradersmålet allt sedan 2009 trots bevisen att sådan uppvärmning skulle leda till farlig uppvärmning. Även en uppvärmning med +1.5°C, i global medeltemperatur, kommer allvarligt drabba sårbara samhällen så som små önationer som hotas att översvämmas.

Klimatsystemet beteer sig icke-linjärt vilket betyder att även en liten ökning kan få dramatiska, irreversibla, konsekvenser. Nya bevis från polerna illustrerar hur självförstärkande återkopplingar i klimatsystemet redan kan ha satts igång. Satellitbilder och fältmätningar visar att avsmältningen på Grönland nu sker över stora delar av istäcket vilket leder till mörkare yta som absorberar mer solljus vilket i sin tur påskyndar avsmältningen (Box m.fl. 2012). Havsisen i Arktis sommartid (september) försvinner också i en fasansvärd takt, forskare uppskattar att isen kan vara helt borta så tidigt som 2020 (Overland och Wang, 2013), vilket skulle vara en mycket stark återkoppling. Vidare har nya bevis kommit fram att Västantarktis istäcke är instabilt och uppvisar tecken på irreversibel avsmältning som kan komma att leda till minst 1 meter extra havsnivåhöjning kommande 50-100 åren (Joughin m.fl. 2014; Mouginot m.fl. 2014). Forskare visar även att Grönlands istäcke, som håller cirka 7 meters havsnivåhöjning i vattenmängd, kan komma att drabbas av irreversibel avsmältning vid mindre än +2°C uppvärmning (Robinson m.fl. 2012). Det finns också en betydande risk att permafrost, fruset organiskt material som håller stora mängder kol, börjar tina i boreala zoner, vilket skulle addera ytterligare till den globala uppvärmningen (Schapoff m.fl. 2013). Samtidigt som riskerna för att ekosystem drabbas av abrupta förändringar ökar (Ostberg m.fl. 2013).

Efter det misslyckade mötet i Köpenhamn 2009 tappade många intresset för klimatet, dels på grund av bristande hopp om verklig aktion, utebliven rapportering, och dels på grund av finanskrisen 2008 som bidrog till att ekonomin kom att trumfa miljöfrågor på den politiska agendan. Det bristande intresset gäller både för Sverige liksom internationellt. I graferna nedan kan vi även se att miljöintresset var mycket högre i Sverige på 1980-talet än det är nu.

De strukturella orsakerna till finanskrisen 2008, nämligen för hög belåning i den privata sektorn (Sornette och Cauwels, 2012) och systematiskt bedrägeri, i kombination med avtagande avkastning på naturresurser, främst olja, (Tverberg, 2012) har inte lett till motsvarande systematisk reform så de fundamentala problemen kvarstår (Keen, 2015). Finanssystemet är extremt instabilt, med seriösa konsekvenser för samhället, vilket hotar att sänka intresset för klimat och miljö ännu mer.

Sedan 2009 har ett antal nya och mycket seriösa konflikter brutit ut. För år 2014 uppskattades 40 aktiva väpnade konflikter globalt, varav 11 krig (>1000 dödsfall), vilket är den högsta siffran sedan 1999 (Pettersson och Wallensteen, 2015). Antalet konflikter, fram för allt med statligt inblandning, har ökat över det senaste årtiondet. Antalet dödsfall relaterat till konflikter ökade till uppskattningsvis 101,400 vilket gör 2014 till det mest våldsamma årtalet sedan sedan 1989. Syrien, Irak, Afghanistan, Nigeria, Pakistan, Ukraina, Sydsudan, Israel (Palestina), Yemen och Somalia räknas till de mest våldsamma konflikterna. Detta har i sin tur lett till ett ökat antal människor på flykt i världen vilket självklart kräver stor uppmärksamhet från världsamfundet (UNHCR). Samtidigt har det visat sig att ett försämrat klimat, torka och brist på vatten var en bidragande faktor i den Syriska konflikten (Gleick, 2014).

Eftersom den största andelen CO2 kommer från förbränningen av fossila bränslen så måste världen ställa om sitt energisystem, som idag består av ~80% fossila energislag, till mer förnyelsebara energislag som inte förorenar biosfären. Övergången är också nödvändig på grund av oljetoppen och fossila resurser begränsade natur. Vi måste mer än dubblera investeringarna i förnyelsebara energislag över de kommande 30 åren om vi ska någon chans att hinna ställa om hela energisystemet (Sgouridis m.fl. 2015). Priset på elektricitet från vind eller solenergi har fallit det senaste årtiondet samtidigt som priset för fossil utvinning har ökat (Heinberg, 2015). Men får vi inte glömma att så kallade förnyelsebara energitekniker (vind, sol, vatten) fortfarande kräver fossil energi (och andra ändliga resurser) för att byggas, underhållas och som backup på grund av ojämn tillgång (när vinden inte blåser eller solen inte skiner). Flytande bränsle utgör en större utmaning eftersom alla energislag inte är skapade lika utan har olika kvalitet. En stor del av de biobränslen som hittills tagits fram ger inte tillräckligt stor energivinst (Hall m.fl. 2011) eller har konkurrerat med matproduktion (HLPE, 2013). Utmaningen att ställa om hela världens energisystem till helt förnyelsebara energislag för att möta klimathotet är enorm och kräver ett Apollo-liknande globalt program (King m.fl., 2015). Dagens 6 miljarder dollar som investeras i forskning och utveckling av förnyelsebara tekniker är alldeles för låg.

Utöver alla de utmaningar som har nämnts ovan så plågas klimatpolitiken av ansvarsproblemet, dvs. vem ska göra vad och hur mycket. Rika länder har ett historiskt ansvar att sänka sina utsläpp mer dramatiskt än fattigare utvecklingsländer eftersom det är de kumulativa, totala över tid, utsläppen som räknas. Med andra ord är det en rättvisefråga som många gånger har utgjort det största hindret för framgång på det internationella planet. Detta eftersom många rika länder vägrat bära den största kostnaden.

Nuvarande åtaganden (Oktober, 2015) ger en 92% sannolikhet att överstiga 2°C och endast 66% chans att stanna under 3°C detta århundrade (Climate Action Tracker, 2015). Med andra ord så kan vi inte förvänta oss allt för mycket. Enorma påtryckningar från civilsamhället kommer krävas för att världens regeringar ska ge ett adekvat gensvar på klimathotet. Precis som i en krigssituation behövs en kraftsamling utöver det vanliga för att klara av att ställa om samhället, många sektorer kan komma att bli lidande med det är ett nödvändigt ont. För utan ett säkert/stabilt klimat finns ingen ekonomi, vi kan bara hoppas att världens politiker inser det samma. 

Medan världens ledare samlas  för att avgöra denna vår tids ödesfråga bör vi alla dra vårt strå till stacken och minska vår konsumtion av energi och andra naturresurser samtidigt som vi aktivt verkar för att stärka samhällets resiliens (förmåga att absorbera störningar och vidareutvecklas) mot kommande klimatstörningar (som redan är intecknade). Exempel inkluderar:

- minska energikonsumtionen (och av andra naturresurser)

- byt till förnyelsebart

- bo nära jobbet

- skaffa inte fler än 2 barn

- bevara kritiska ekosystem

- cykla eller åk kollektivt

- ät mycket mindre kött

- handla lokala råvaror

- investera i lokal produktion av sol, vind, vatten eller biomassa

- starta lokala valutor eller byteshandel

- återvinn så mycket som möjligt

- odla hemma och spara frön

- påverka politiker

- sprid intresse för miljö-och klimatfrågor