Migration av alla arter

fredag, oktober 23, 2015 arter , ekologiskt kapital , ekosystem , klimatförändringar , migration , ojämlikheter , skuld 0 Comments

När jordar eroderas, färskvatten sinar, landskap avskogas, luften förorenas och klimatet blir instabilt så tvingas arter att anpassa sig, flytta på sig eller dö ut. Eftersom klimatet förändras så snabbt så har många arter svårt att anpassa sig till nya villkor. Evolutionen skulle behöva ske 10,000 gånger snabbare än vanligt för att arter skulle kunna hinna anpassa sig och undvika utrotning. Så de förflyttar sig istället, tillsammans med skiftande klimatzoner. Enligt en studie från 2011 förflyttar sig nu arter till högre altituder med 11.1 meter per årtionde och till högre latituder om cirka 16.9 kilometer per årtionde.

Livscykelhändelser så som parning, blomning och migrering som följer säsongerna undergår också förändring. Mismatchning i tidpunkter mellan födslar och tillgång på föda kommer oundvikligen leda till minskande populationsstorlekar hos många arter samtidigt som skadedjur och patogener frodas på grund av varmare temperaturer. Även om vissa arter klarar av att migrera så finns det fortfarande många hinder (städer, motorvägar osv.) på vägen till territorium där konkurransen för föda kommer vara tuff. Särskilt specialiserade arter och de som redan befinner sig i de nordligaste regionerna riskerar att dö ut. Till exempel, många Arktiska arter så som ren, fjällräv och snöuggla förlorar sina habitat och födan som de är beroende av i en snabb takt.

Mänsklig mobiltet och migration är inte så annorlunda. För många av världens fattigaste är mobiltet kanske den enda anpassningstrategin tillgänglig. Många Afrikanska länder i sub-Sahara finner det redan svårt att hantera existerande klimatstress. Extrema väderfenomen så som översvämningar, torka, och stormar har en direkt påverkan på migrationsmönster medan långsamma förändringar så som ökenfiering och avskogning kan leda till försämrad levnadsstandard som indirekt driver folk på flykt. Redan vid +1°C uppvärmning, från förindustriell tid, kan vi märka av en ökning av antalet tvångsförlyttade människor.

Vidare så stiger spänningar och risken för konflikt när livsviktiga naturresurser sinar eller blir för dyra för en stor andel av befolkningen. I Syrien ledde en svår torka till att miljoner bönder övergav sina gårdar i jakt på alternativ inkomst i städerna. Och när matpriserna toppade år 2008 och 2011, tillsammans med oljepriset, utbröt matuppror och social oro i ett antal länder världen runt där folk lägger en stor andel av sin inkomst på mat. I vissa fall har dessa kriser lett till fullskaligt inbördeskrig.

Enligt Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC) så tvingas 26.4 miljoner människor att fly på grund av geofysiska och väderrelaterade händelser varje år sedan 2008. Sannolikheten för att tvångsförflyttas på grund av naturkatastrofer är idag 60% högre än 1970. Antalet tvångsförlyttade människor från naturkatastrofer toppade under det starka El Niño året 1997/98 vilket inte bådar gott för denna vinter och kommande år eftersom vi ser en liknande stark El Niño ta form. Förluster från naturkatastrofer och konflikter överstiger alltmer den adaptiva förmågan hos ett växande antal människor jorden runt som tvingas flytta permanent. Enligt FNs organ för flyktingar UNHCR så är en på 122 människor nu antingen en flykting, internt tvångsförflyttad eller asylsökande. Antalet konflikter har också ökat och 15 nyutbrutna eller återtända konflikter har brutit ut sedan 2010.

Konflikten i Ukraina har tillsammans med 502,500 människor som har korsat Medelhavet och det stora antalet syrier i Turkiet (1.59 miljoner) lett till en dubblering av antalet flyktingar i Europa mellan 2013-2014, enligt UNHCR. Men även om Tyskland och Sverige tar emot den största volymen asylsökande så återfinns den största andelen flyktingar i Turkiet och Ryssland.

Många tyckare i Europa är för tillfället fokuserade på frågor rörande immigration med ändlösa politiska debatter i mainstream media. Folk tror att vi upplever en politisk kris men det är mycket värre än så. Växande migrationsströmmar är endast ett symtom på det verkliga underliggande dilemmat - tillväxtens begränsningar på en ändlig planet. Så länge som samhället försöker växa sin befolkning och ekonomiska aktivitet (och därmed växthusgasutsläpp) kommer vi fortsätta att uppleva ökande social och ekologisk stress, exempelvis genom stigande ojämlikheter, klimatstörningar, migration, hunger och epidemier osv. Dessa störningar är varningssignaler som indikerar att vi har överstigit jordens bärförmåga, detta är ett faktum, och ändå vägrar vi prata om att begränsa befolkningsökningen eller en minska vår energikonsumtion per capita.

Irreversibla, oåterkalleliga, förändringar i ekologisk bärföråga innebär för många klimat/miljöflyktingar att det kommer vara omöjligt att återvända hem. Eftersom ekologiskt underskott är ett globalt fenomen kommer miljoner människor migrera i jakt på ett bättre liv. Men väldigt få platser har den nödvändiga biokapaciteten att ta emot dem utan att underminera sitt eget ekologiska kapital. Finns det några livbåtar (länder) med passande villkor som kan ta emot miljöflyktingar långsiktigt? Om vi tar en snabb titt på länders biokapacitet, som definierat av Global Footprint Network, kan vi se att Kanada, Australien, Skandinavien, Ryssland, Latinamerika och delar av centrala Afrika fortfarande har (i teorin i alla fall) tillräckligt ekologiskt kapital för att försörja fler människor. Medan de flesta länder runt ekvatorn har ett enormt underskott på ekologiskt kapital.

Grönt = ekologisk överskott, Röd = ekologisk skuld