Klimat, energi, migration och politik

måndag, oktober 29, 2018 ekonomi , energi , Europa , fördelning , jordbruk , klimatförändringar , migration , politik , resursbrist , Sverige 0 Comments

Den globala medeltemperaturen har stigit med mer än 1𝆩C sedan den industriella revolutionen. År 2016 var det varmaste året sedan mätningar började 1880, följt av åren 2014 och 2015. Hela 16 av de 17 varmaste åren som uppmätts har inträffat sedan 2001. Detta beror på människans utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Snö och is smälter, permafrost tinar, arter dör ut eller migrerar, havsnivån stiger och extrema väderfenomen blir vanligare och mer intensiva. 

De senaste årtiondet har karaktäriserats av ett uppsving i väderextremer. Starka bevis finns som visar på en signifikant ökning i antalet värmeböljor och kraftiga skyfall på en global skala (Coumou et al. 2013, Lehmann et al. 2015). Detta har också reflekterats i ett antal exceptionella och aldrig tidigare skådade klimatextremer över Europa. Exempelvis de extrema värmeböljorna år 2003 i centraleuropa, 2010 i östeuropa/Ryssland och 2018 i norra Europa. Ett mycket beständigt högtryck över Skandinavien, på grund av en försvagad jetström, orsakade höga temperaturer och torka från Maj till Juli. Vilket i sin tur ledde till förlorade skördar, tvångsslakt, och skogsbränder över hela Sverige.

På grund av de snabba förändringarna i Arktis, med försvinnande havsis och avsmältande istäcken som dumpar enorma mängder kallt färskvatten i norra Atlanten, har jetströmmen i norr försvagats och likaså golfströmmen. Det har enorma konsekvenser för Europa som kan tvingas uppleva mer beständigt extremt väder, kraftiga skyfall och torka, och varmare somrar på grund av dessa försvagade strömmar som påverkar vädermönster i hela norra hemisfären. 

Samtidigt som ständigt stigande temperaturer kommer leda till allt mer torrare klimat och tilltagande vattenbrist i södra Europa och hela Medelhavsregionen. Vilket i sin tur negativt påverkar jordbruk och social stabilitet i regionen. Eftersom befolkningsökning fortsatt pågår samtidigt som tillgången till resurser minskar kommer konflikter över kvarvarande resurser antagligen uppstå. Och med det kan migrationsflöden norrut tillta. En trend som vi redan har sett början på. Skillnaden i huruvida flyktingar kan återvända till sina hemländer beror så klart på fred i konfliktområden men även resurs-och klimatvillkor för överlevnad. Utan tillräcklig tillgång på färskvatten finns ingen framtid.

Många områden i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) kommer bli obeboeliga då de förvandlas allt mer till en öken över tid. Detta kommer ske även om vi lyckas begränsa den globala uppvärmningen till under två grader. Det är redan för torrt och varmt i många av dessa områden för att kunna stödja en sådan stor population. Utan tillgång till billig olja för att driva luftkonditionering, vattenpumpar till jordbruk och avsaltning av havsvatten kommer många samhällen kollapsa. Och som vi vet är olja en ändlig resurs som blir dyrare ju mer som förbrukas. Folk som redan spenderar en majoritet av sin inkomst på mat och bensin, vilka ofta subventioneras av staten, kommer inte ha råd med dyrare olja och mat. Så även om det finns olja kvar i marken spelar det ingen roll om den blir för dyr att utvinna. Stater kommer gå bankrutt.

Samtidigt som exodus sker ut ur Medelhavsregionen kommer övriga Europa lida av sina egna energi och klimatproblem som kommer öka spänningarna inom varje land. Få länder är så naiva som Sverige i huruvida Europa kommer lyckas ställa om sina energisystem och samtidigt hantera klimatanpassning och flyktingströmmar i en tid av ekonomisk kris. Detta beror på en felaktig analys över dilemmat vi står inför. Mycket på grund av bristfälliga ekonomiska teorier och ramverk som fullständigt missar energi och andra naturresursers nyckelroll i ekonomin. Fallande nettoenergi från fossila bränslen, och lägre energivinst från vissa förnybara energikällor, begränsar en ekonomins materiella tillväxt. Och det är just detta fenomen som har bidragit till den ekonomiska sammandragning och skulddeflation som vi endast upplevt början på vid krisen 2008. Alla länder som upplever fallande levnadsstandarder och växande inkomstklyftor på grund av dyrare resurskostnader och felaktiga ekonomiska åtgärder som främjar kapital över lönearbete har också upplevt ett uppsving i politisk populism.

Det mycket sorgliga i denna utveckling är såklart att många av de populistiska partier som kommit till makten inte förstår sig på grundproblematiken utan förespråkar fortsatt överexploatering av resurser och fientlighet gentemot andra grupper. Ett primitivt beteende som ofta uppstår när resurser blir knappa men som felaktigt analyseras i termer av ren ideologi. Däremot kan olika typer av fördelningspolitik påverka utfallet av folks missnöje i samhället. Även om en ekonomi stagnerar måste det inte innebära växande ojämlikheter utan är snarare en konsekvens av aktiv fördelningspolitik som främjar en grupp ovan en annan. Oftast överklassen, kapitalägare, ovan arbetarklassen. Upplevda ojämlikheter och orättvisa bidrar till ett ökat begär av radikal politisk förändring hos den breda massan. Därför ser vi att både extremvänstern och högern vinner röster medan mittenpartier förlorar makt. 

Sverige är inget undantag. Vi ser samma utveckling, om än mildare, här som i övriga Europa. Anledning är som jag har beskrivit ovan på grund av systemkritiska skäl. Fördelarna i Sverige är att vi fortfarande har en relativt liten befolkning, välbevarad natur, mildare klimat, mer diversifierad energimix och mer progressiv fördelningspolitik. Men vi har samtidigt växande sårbarheter inom krisberedskap, jordbruket och mycket dålig självförsörjningsförmåga. Vi har även växande inkomstklyftor på grund av att kapitalägare främjats i ett klimat av nollräntor, billiga krediter och uppblåsta bubblor inom börs och bostadsmarknader medan lönearbetare halkat efter. Samtidigt har vi haft en mycket generös invandringspolitik som bidragit till en upplevd orättvisa i samhället som politiker inte lyckats diskutera eller besvara på tillfredsställande sätt. 

Samhället genomgår nu en massiv förändring som antingen kan leda till en mer inklusiv biofysiskt förankrad ekonomi som gynnar hela samhället eller en allt mer resursslösande fossil ekonomi som inte kommer kunna leverera välfärd till alla utan endast gynna en liten elit. Frågan är åt vilket håll vi kommer välja att gå.